På upptäcktsfärd i det forna Sovjet

På upptäcktsfärd i det forna Sovjet

Stefan cel Mare ser ut som en banan!

MoldavienPosted by Tomasz Solak 18 Jul, 2008 19:02

Tidigt på torsdagsmorgonen steg vi upp yrvakna och jävliga. I vanliga fall är det toklång väntetid till den enda duschen på Kievsky Hostel men eftersom att personalen hade lyckats sprida den fullständigt felaktiga informationen att vattnet i hela stan skulle vara avstängt under torsdagen så låg alla andra gäster kvar och svettades i sina sängar. Kul tyckte vi och gick och duschade i godan ro. Efter att ha sagt hej då till den lönnfete gutten och hans sidekicks Kosken och The Girl åkte vi till tågstationen där årets (hittills) jobbigaste resa skulle ta sin början; mardrömsfärden till Chisinau (ca 60 mil, vilket skulle ta närmare 15 timmar). Då vi inte hann fixa någon frukost innan vi klev ombord blev det snabbt ett besök i den charmiga bistron som alltjämt levde kvar i 60-talet. De följande 7 timmarna hade vi olidligt tråkigt, enda nöjet var att lira 4-i-rad samt tacka nej till generösa erbjudanden gällande exklusiva DVD-kopior och SIM-kort (vem fan köper DVD-filmer på ett domedagståg utan TV?). Faktum är att tåget tycktes bestå av 75% klåpare som på ett eller annat sätt försökte sko sig på resten av resenärerna. Eftersom att tåget bestod av två lok och 20 vagnar kan man bara förmoda att resan skulle ha gått en aning snabbare om de 15 vagnarna innehållande försäljare och annat löst folk hade lämnats kvar i Moskva.

Efter att ha varit på vippen att avlida av tristess hände det äntligen något spännande; en gränskontroll. Det är i alla fall vad vi först trodde. Efter att ha stått still i überjävlig hetta i två timmar och pratat med ett otal gränsvakter som bara kunde ukrainska och moldaviska längtade vi innerligt efter 6 timmar av trist tågfärd igen, bland annat på grund av att personalen såg till att låsa tågets skithus så fort vi stod still. Som bekant har, åtminstone vissa delar av, Team CCCP ett visst behov av att uppsöka vattenklosetten med jämna mellanrum. Efter att ha passerat gränser, gränsvakter och annat skoj räknade vi ut att det nu återstod ca 25 mil (eller 250 km för den som föredrar den avståndsbenämningen). Hur den korta sträckan kunde ta så lång tid förstår vi inte än idag, men vi gavs i alla fall tillfälle att inspektera gamla tanter som vallade getter längs banvallen och gulliga stinsar med enorma hattar som jobbade på stationer som (till synes) inte varit i bruk sedan 1989. En gång i halvtimmen tyckte vi att det var dags att prata med varandra och då vi redan uttömt samtliga samtalsämnen bestod "konversationerna" av att man frågade varandra om vilken mobiloperatör respektive person hade. Mega-kul.

Blog Image
Efter att ha letat efter vår pick-up-tjänst på Chisinaus centralstation bra länge (samt tagit ut cash på en bankomat belägen i totalt beckmörker - Ryda tog ut 1500 lei och Uffe tog ut 1400 lei medan Solak inte tog ut någonting alls ty efter Rydas och Uffes rekordartade uttag var Moldaviens riksbank barskrapad) fick vi skjuts till vårt fantastiska boende. Bilturen ägde rum i totalt jävla mörker eftersom att Moldaviens energidepartement importerar strömmen från grannlandet Transnistrien. Dessa länder är som bekant inte världens bästa grannar och Transnistrien tycker att det är mer givande att lysa upp lyxhotell än att lysa upp Moldavien. Väl där mötte vi en glad herre som eventuellt heter Mads och som kommer från Danmark (VBKKFD). Det är en trevlig typ som åkt till detta land helt på måfå, utan vare sig guidebok eller språkfärdigheter. Detta kompenserar han däremot med att dricka rikligt av det moldaviska kranvattnet. Vidare hävdar han att detta inte har något med hans rännskita och kaskadspyor att göra, utan att han troligen blivit matförgiftad. Utöver honom (och oss själva) är den enda gästen en libanes-engelsk-armenisk kanadick-fransos vid namn Aram som varit på självaste Debaser Slussen. Aram är ordet player personifierat. Egentligen måste Aram upplevas alive and kicking i Moldavien. Kanske inte det lättaste för gemene man, men hur som helst glider han runt halva Europa helt på egen hand och springer på nattklubbar stup i kvarten. Hans desperata raggningsförsök i Chisinau (moldaviska tjejer var världens vackraste enligt hans uppfattning) gick dock mindre bra eftersom att ingen visade sig begripa engelska; "Where is the train station?" var m.a.o. en klart misslyckad raggningsfras...

I övrigt kan vi bara säga att Moldavien, att döma av det vi sett idag, är ett jävla skitland. Nog för att det verkar vara bra mycket mer utvecklat än vi trodde på förhand, men det finns verkligen ingenting att se, förutom lite tvådimensionella kändisar. Med anledning av detta har vi idag hängt på postkontoret i ett par timmar samt knallat runt i en park och känt oss iakttagna. Nationalidolen heter Stefan cel Mare och gjorde tydligen något bra på 1300-talet. Även om vi inte riktigt fattar vad han åstadkom så misstänker vi att det kanske hade varit bättre om han bara hade gått och dött istället... För övrigt är han skrämmande lik en banan.

Blog Image

Blog Image
I morgon åker vi till Transnistrien i hopp om att hitta åtminstone något värt att fotografera.

***

Notis 1: Vi är mycket bestörta över hur hela det ukrainska samhället fullständigt har undvikit den känsliga frågan om temperaturreglering. Med anledning av detta är det skitvarmt i varenda skrymsle och vrå i hela jävla landet. Moldaviens AC-ministerium är dock något av ett föredöme så vi hoppas att Tymoshenko hittar hit omgående och beundrar husfasaderna som är dekorerade med omkring 60 AC-mojänger per byggnad.

Notis 2: En av de mest requestade frågeställningarna för oss att besvara under resan har gällt kvinnornas hårväxt. Sammanfattningsvis kan man säga att hårväxten har hållts till ett minimum, även om vi spanade in en präktig moppemusche på en dam i Kievs tunnelbana. I övrigt kan vi informera läsarna om att de moldaviska kvinnorna inte klär sig fullt ut lika slampigt som sina ukrainska och vitryska systrar; standard i Ukraina är att stilettklackarna ska vara längre än kjollängden och att i största allmänhet se ut som ett billigt fnask.

Notis 3: Idag har alla par i hela Moldavien gift sig. Antagligen kommer detta hända även i morgon vilket bör innebära att alla måste skilja sig ikväll.

Notis 4: Uffes hatmail till Bradts guidebok, där han hävdade att uppgifterna om antalet internetkaféer i Minsk kan beskrivas som "THAT IS A LIE!!!", har äntligen renderat i ett svar. Festligt nog var det författaren själv, Nigel Roberts, som svarade. Han tyckte att Uffe kanske var lite väl hård i sin formulering men medgav ändå att vissa fel kan förekomma då landet är under ständig utveckling. Vi kan inte annat än att konstatera att vitryska internetkaféer tydligen har en halveringstid på fyra dagar.

  • Comments(0)//sovjet.solak.se/#post7