På upptäcktsfärd i det forna Sovjet

På upptäcktsfärd i det forna Sovjet

Att följa Allsvenskan i Ukraina är ingen barnlek

UkrainaPosted by Tomasz Solak 13 Jul, 2008 20:16

Sedan det senaste inlägget skrevs spenderade vi ytterligare ett dygn på vitrysk mark innan vi åkte vidare. Det hela började med att vi åkte ut till en gata där vår fina guidebok tipsat om tre ställen, däribland restaurang Stockholm. Vi är högst medvetna om hur charteraktigt det är att åka jorden runt bara för att gå på svensk restaurang, men är man i Minsk så är det i allra högsta grad acceptabelt att bete sig på detta vis. Dessvärre var samtliga tre hak ytterst icke-existerande (men sen var ju också boken en månad gammal - imperium hinner både byggas upp och gå under på kortare tid), så vi gick till ett etablissemang som låg på samma gata som ovannämnda. Döm om vår förvåning när vi blev nekade att äntra stället på grund av rådande klädkod! I stället spankulerade vi vidare till någon baltisk sylta, där vi hade enorma svårigheter att få in någon mat whatsoever och när den väl dök upp så insåg vi att vi lika gärna kunde ha gått till McFlunkan eller dylik inrättning, då den gastronomiska nivån var exceptionellt låg.

Lördagen inleddes med tvättäkta alkishäng på en parkbänk med öl i näven från tidig morgon och ägnades i övrigt till stor del åt att promenera längs Minsks huvudgata samt att oavsiktligt lyckas med konststycket att ta en springnota från en uteservering på självaste Lenintorget (serveringen såg för övrigt ut som en banan). Efter många timmars häng på stan åkte vi tillbaka till vårt tjusiga hotell, där vi inspekterade dekadensen en smula innan vi fortsatte till järnvägsstationen med taxi. Chaffisen i fråga var länge och väl sjukt butter men när han tippades med en 7-kilos-bunt med rubel (till ett värde av ca 3 SEK) sken han upp som en sol, kul för honom.

Blog Image
Tågresan till Kiev skulle sedan visa sig bli mycket spännande. Solak och Ryda delade kupé med en ukrainsk mamma med tillhörande barn medan Uffe fick äran att slagga med en mindre läcker dam i leopardmönstrad topp samt en synnerligen mer läcker dam som visade sig heta Snygg-Fia, sitt östeuropeiska ursprung till trots. Det första som hände under resan var att Ryda blev påhoppad av Pascha. Pascha var 18 år, born and raised i Minsks deluxoghetto Vostok (yes!!!) men jobbade för tillfället på ett pizzahak i Juneau, Alaska. Efter att ha dividerat med Pascha en kvart så pep Solak och Ryda över till Uffe och Snygg-Fia för att dricka BODKA och stekar-champagne samt spela 4-i-rad. Detta är ungefär vad Tomasz Solak minns av tågresan för efter en kvarts grisande reste han sig och försvann spårlöst från kupén medan Ryda fortsatte smiska upp Uffe i 4-i-rad. Efter 20 minuter uppenbarade sig en av tågets otaliga kvinnliga konduktörer (det fanns bara 2 st/vagn) och upplyste Uffe och Ryda om något på ryska. Snygg-Fia agerade translator: "Your friend is drunk, he needs help". Det visade sig att Solak, på sin väg till den egna kupén, hade lyckats tillryggalägga den ansenliga sträckan av en halv tågvagn på den ovannämnda tiden. Mycket imponerande... Han fick sedermera personlig assistans de resterande 3 vagnarna, sedan var det god natt för hans del. Omtänksamma konduktörskan kläckte sköningfrasen "Strong vodka?" och hånskrattade hjärtligt.

Blog Image
I utbyte mot Solak tog Ryda istället Pascha som nu hade inmundigat en viss mängd malt och inte heller han var nykter. Återstoden av natten bestod av BODKA och Minsk Light. Just det sistnämnda tyckte Pascha var mycket roligt. "Fuck! This fucker is really fucking strong shit! Fuck..." var Paschas kommentar om cigaretterna som höll mycket average svensk standard. Mes. Pascha var även intresserad av svordomar och lärde sig per omgående svenskans motsvarighet till "fucking bitch". Dessutom lärde Pascha oss att cigarettmärket Kombat 10 är något som i första hand nyttjas av de vitryska fallskärmsjägarna, det tror vi på.... not. Omkring 01.30 var det läggdags på riktigt och omkring 03.30 stormade vitryska järnvägs-Spetsnaz in i tåget och kollade... typ ingenting. Mest kul att väcka folk skulle det visa sig. 03.40 sov alla och 03.50 stormade ukrainska järnvägs-Spetsnaz in och väckte hela tåget på nytt. Till allas stora häpnad var vederbörande varken beväpnad med Kalashnikov eller Dragunov, däremot med Palm Pilot. Hi-tech en masse! Ukrainsk teknologi börjar arbeta sig ikapp vitrysk. Tågresan sammanfattas som så: Det är inte ostron, men det är fint väder, det är sovjetskoje shampanskoje och vi steker hårt, vi har kul!

Väl på plats i Ukrainas eleganta huvudstad åkte vi taxi till vårt grymma boende, där vi installerade oss noggrant i ett antal timmar då somliga mådde mindre bra (dvs. åldern tog ut sin rätt). Under tiden samtalade de som mådde marginellt bättre med den norske hostelägaren om framtida reseplaner. Denne lönnfete gutt hade inte mindre än 10 år i det norska försvaret, två år i Kosovo och två år i den norska nationella insatsstyrkan bakom sig, men lik förbaskat avrådde han oss å det bestämdaste från att åka till Transnistrien, då han hävdade att han aldrig skulle åka dit igen och att det antagligen är större chans att överleva en dag i Irak än i detta pseudoland. Något skärrade över detta gick vi ut på stan i hopp om att få i oss lite frukost/lunch/middag.

Efter att ha frossat i potatisplättar och annat östeuropeiskt mums (vänligen notera att Ryda beställde in fyra stycken, åt en halv, gav resten till Solak, beställde in en fruktsallad en kvart senare samt passade på att smita in på McDonkan kort därefter) hamnade vi så småningom på en av de mycket exklusiva Dnipro Party Boats, med det lika exklusiva namnet Kastanj-17. Efter att ha avnjutit strålande vyer som Rodina Mat, Lavraklostren och Hidropark cruisandes längs den väldiga Dniprofloden återvände vi inåt stadens centrum där en, återigen, lång jakt på internethak tog sin början. Allt detta bara för att mötas av det glädjande beskedet att vårt kära IFK ligger under med 0-3 mot ett skitgäng som Kalmar. I paus! Det är sannerligen inte lätt att följa Kamraterna på avstånd.

Blog Image

  • Comments(6)//sovjet.solak.se/#post4